Imon blir min prins 3 år och jag ska till skolan. Jag vill ju vara där när han vaknar, ge honom presenter, se hans glädje över att hans dag äntligen är här, leka med honom, äta frukost ihop, leka hela dagen, ge honom världens roligaste dag.. Men nej jag ska sitta på en buss till skolan och missa hans första reaktioner på sin stora dag, första gången han faktiskt förstår innebörden av att fylla år.
Tom andra kommer hinna hit och fira honom innan jag hinner hem och får krama honom grattis. Ska det inte vara jag som är där först och firar honom?
Nä fy fan vad jag känner mig värdelös just nu. Jag vill ju så gärna fira honom på morgonen och inte på eftermiddagen när jag kommer hem och spänningen redan lagt sig... En sån liten grej men ändå blir jag tårögd bara av tanken. Fan!
Har iaf slagit in hans presenter nu så dem är klara.. Får väl spara någon som jag får ge när jag kommer hem.
Vanligtvis så kan jag ju komma och gå som jag vill i skolan men JUST IMON är det obligatoriskt och jag kan inte missa helvetet ( ja det är så det känns just nu). Jag är inte motiverad för fem öre.
Direkt när jag kommer hem imon har jag iaf lovat Oliwer att vi ska gå till bushuset för det har han tjatat om länge. Sen blir det mysig familjemiddag på kvällen och sen är dagen slut. Det är inte mycket tid som finns imon alls..
Surast av allt är väl att jag får sitta och vänta på en dum buss i en värdefull timma imon.. En hel timma som jag kunde spenderat med min familj.
Nä jag är inte alls glad för att gå till skolan imon.. Jag blir som vilken kompis som helst som kommer på kvällen men borde vara den som är där först, gah!
Klaga klaga klaga...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad tycker du?