En trotsig dag

Har haft en hemma dag idag. Mest städat och lite annat smått och gott. Gick ut en stund förut för att åka skridskor hela familjen. Men vi kom väl halvvägs sen fick både jag och David nog.

När en unge skriker och säger emot allt man säger så måste väl gränsen gå någonstans. Trots att vi väldigt gärna ville fortsätta gå så känns det som man måste visa att det inte är ok att uppföra sig så och att man inte får som man vill på det viset.
Så vi gav honom några chanser men han skrek och bråkade ändå. Så David tog bar upp honom och vi traskade hem och la honom i sängen. Det var han ju inte lika glad över kan jag ju säga.
Väl hemma så skrek han att han ville åka skridskor, det han hela vägen sagt inte till.

Suck, det är så jobbigt att veta hur man ska handla i en sån här situation. Men det känns som att om vi skulle fortsatt och låtit honom göra det vi planerat så skulle ju signalen vara att han kan bete sig hur han vill för han får ändå göra det han vill.
Nu märkte han väl iaf att vi gick hem och han fick inte ut särskilt mycket av det beteendet. (Förutom en mindre glad mamma :P)

Ja vad ska man göra? Hoppas bara detta trotset går över inom snart framtid. Det går väl an så länge David är hemma men när man är ensam så är detta verkligen inget skoj!

Nu sover iaf bägge barnen och det ska jag nog också göra snart.

Sov gott!