Vill, vill inte

Jag vill verkligen att bebisen ska bestämma sig för att komma nu, ja gärna nu på en gång. Ser fram emot ännu en förlossning och tycker det ska bli super spännande att se hur det blir denna gången.
Har bara positiva minnen från mina förlossningar och tycker det är världens häftigaste upplevelse som jag gärna gör om gång på gång.
Dom har gått fort och hyfsat smärtfritt så det är med spänning jag ser fram emot denna förlossningen!
Lite orolig är jag väl men det är snarare för hur fort det går denna gången. Kommer jag hinna få barnvakt eller ska dom få följa med? Hinner David komma hem innan vi måste åka in?
Men jag antar att det löser sig som allt annat. Men jag gillar inte känslan att inte veta riktigt.

Men nu när jag satt och tittade på bilder från första tiden med Elliot kommer jag ihåg hur jag mådde efteråt. Alla dessa eftervärkar, det var nog det värsta av allt. Eftervärkarna var 1000 gånger värre än hela förlossningen och jag känner bara att nej nej nej jag vill inte gå igenom detta ännu en gång.
Jag går hellre igenom så många förlossningar som man har eftervärkar än att stå ut med dom. Fy tusan.
Dessutom säger ju alla att dom blir värre ju fler förlossningar man går igenom.
Det var verkligen värre efter Elliot än efter Oliwer så ja det stämmer ju än så länge.

Men men vad ska man göra? Jag har inte så mycket till val mer än att stå ut haha.. Men just nu känns det som att bebisen lika gänra kan få stanna minst 4 veckor till ;)

Splittrad? Hum ja en aning...